Var hittar man vänner?

När man är ett litet barn är det oftare lättare att få kompisar. Då är vanligt att man bara ställer frågan ”Ska vi leka” och så plötsligt är man kompisar.

Från 10–12-årsåldern börjar det ofta bli lite svårare. Kompisskapet styrs då mer av sociala koder som kan vara svåra att förstå. Från och med den åldern och uppåt träffas man oftare och då mer för att bara ha sällskap med varandra än för att leka. Många med autism tycker att det är svårare när det inte är bestämt vad man ska göra ihop, när man bara ”hänger tillsammans”.

Svårt att få vänner

Många med autism/asperger vill gärna ha kompisar att hitta på saker med, anförtro sig åt och att känna närhet till. Men många tycker att det är jättesvårt att veta hur man ska göra för att få kompisar eller för att ha kvar en vänskap. Det är vanligt att man tänker:

• ”Hur ofta ska man ringa? Måste man alls ringa? Vad ska man i så fall prata om?”
• ”Hur ska man veta om man blir för personlig?”
• ”Hur ska jag stå ut med kallprat, jag som bara vill prata om viktiga saker?”

Allt det här är sådant man kan tycka är svårt när man har en diagnos inom autismspektrum och det är många som tycker att första inledande delen i en vänskapsrelation är rätt jobbig. Inom Habiliteringen finns det ibland kurser i socialt samspel där man tar upp dessa ämnen.

Var hittar man vänner?

Om man är en renlevnadsmänniska som har svårt att stå ut med tobaksrök och alkohol, är det större chans att hitta likasinnade på en kurs inom Friluftsfrämjandet än på krogen. Kreativa människor kan hitta likasinnade i fotokurser eller målarkurser. Det är med andra ord lättare att hitta likasinnade vänner om man söker sig till ordnade aktiviteter som passar med vem man själv är.

Om man orkar kan man leta efter kurser där man åker iväg på internat ett par dagar. Då är det vanligt att kursdeltagarna kommer varandra lite närmare. Likaså är det klokt att leta efter aktiviteter som sträcker sig över en hel termin hellre än bara tre-fyra gånger. Det är inte kompisgaranti på kurser och grupper, men det finns en chans.

Att vilja komma någon nära

Hur gärna vi än vill kan vi inte hitta någon som känner vår minsta tanke, som följer alla våra impulser och förstår oss ända in i våra djupaste själsliga utrymmen. Vänner som känner oss väl visar oss omtanke, lyssnar när vi behöver någon som finns där för oss, liksom vi lyssnar på dem när de vill anförtro sig åt oss. Att vårda en vänskap är båda parters ansvar.

Djup vänskap består av lyhördhet, kompromiss, omtanke, värme och genuint intresse för varandra. En djup vänskap håller för att man tycker olika om en del saker och att man kan ha överseende med att den andra inte är perfekt. Att hitta någon som man känner djup vänskap för är ofta en process som tar flera år.

Många med autism tycker att den första inledande fasen i en vänskapsrelation är rätt jobbig. Varför kan man inte bara prata om det allra djupaste, mest privata på en gång? Hur ska man veta om man blir för personlig? Hur länge ska man stå ut med att prata kallprat?

Det finns några undantag, där man hittar varandra i ett tidigt skede i en relation, men oftast tar det en längre tid att etablera en djup vänskap. Många människor som inte har autism blir oroliga och drar sig undan om man blir alltför privat tidigt i en relation.

På Habiliteringens kurs- och kunskapscenter finns det kurser i socialt samspel där man tar upp dessa teman.

Habiliteringens kurs- och kunskapscenter