John, 22 år, om var man hittar vänner

"ag har alltid varit en ensam person. Andra verkar ha stört sig på mig och jag var mobbad i princip hela grundskolan. Jag har känt mig så extremt olycklig att jag har övervägt självmord, faktiskt. Ibland har jag blivit mobbad med slag och sparkar, men oftast bara med att vara den som folk alltid räknar ut, eller gör sig rolig över. Någon gång har jag hittat något annat mobboffer som jag har hängt med under kortare perioder, men de har alltid lämnat mig om de fått tillfälle. Som tur är har jag en stöttande familj. Min pappa har Asperger, och han har varit ett stort stöd för mig. Jag har haft ett korttids också där jag inte direkt haft någon vän, men i alla fall varit accepterad av de andra.
När jag skulle börja gymnasiet valde jag en riktig plugglinje. Jag har alltid haft lätt för skolan och särskilt biologi. Nu läser jag en spetsutbildning tillsammans med ett gäng andra som är lika studiemotiverade som jag. Jag skulle gissa att hälften har Asperger, men det är ingen som sagt att han har någon diagnos. Här är jag helt accepterad. Vi träffas några stycken ibland och pluggar tillsammans eller går på något museum eller på bio. Jag har kompisar för första gången i livet. Det är så befriande. Jag kan känna mig lite bitter över att det behövde ta sån tid och göra mig så illa. Men jag tror att det svåra jag varit med om gjort mig till en bra kompis. Det är inte så att jag är glad för att ha varit mobbad, men jag känna känna mig stolt över vem jag är och att jag blivit som jag blivit."