När andra är taskiga

Många med autism tror att alla andra gör sitt bästa och är hyggliga personer som kan det här med vänskap och efterföljer schysta regler kring det. Så är det inte. Mobbning finns i hela samhället, både bland barn och vuxna, i skolan, på jobbet, på fritiden och på internet.

Många med autism har varit utsatta för mobbning under sin skoltid, och kanske också under sitt vuxenliv. Faktum är att man löper större risk att bli mobbad om man har autism spektrum diagnos. Det är aldrig okej med mobbing.

Att upptäcka mobbning

Om man har svårt att läsa av andra och att knäcka sociala koder kan det behövas hjälp för att veta om andra är schyssta eller inte.

Mobbning är ett starkt ord, men man kan också tala om att bli utfryst av andra, kränkt, hånad, bli utsatt för elakheter och annat. Det finns många former av mobbning. Här är några exempel:

• Bli slagen, sparkad, tafsad på, puttad, knuffad, nypt
• Någon stjäl eller förstör dina saker
• Bli inlåst eller utlåst, fasthållen
• Andra säger taskiga, nedsättande eller kränkande kommentarer om en själv eller ens familj
• Bli hotad
• Bli förnedrad
• Någon sprider ett rykte om en
• Tyst mobbning, exempelvis att någon eller några visar med sitt kroppsspråk eller blick att man inte är välkommen. De kanske inte svarar en eller inte låtsas som att man är där. Man inte får veta saker som de flesta andra däremot får veta. Man blir alltid vald sist.

Ibland kan man råka ut för att någon eller några mobbar en ibland och ibland inte. Det vill säga att personen eller kompisgänget är schysst ibland och ibland inte.

Mobbning kan också ske på internet, via exempelvis Facebook, Snapchat eller Instagram. En person som mobbar kan mobba någon genom att använda sig ord, text, bild, film, ljud, kroppsspråk.

Eftersom det kan vara svårt att upptäcka mobbning när man har autism kan det vara bra att få hjälp av någon utomstående. Skolans kurator eller någon från habiliteringen kan hjälpa till att sortera i vad som är schyssta och oschyssta kompisar.

Det kan vara svårt att veta vad som är mobbning

Egentligen är det ens egen upplevelse som avgör om det är mobbning eller inte. Den som blir mobbad ska känna kroppsligt eller socialt underläge gentemot mobbarna. Att skoja eller bråka med varandra på lika villkor är inte mobbning.

Ibland kan man bli jätteledsen av en enskild händelse. Att känna sig kränkt av något som någon sagt eller gjort kan vara jobbigt. För en del med asperger blir det särskilt jobbigt om någon säger något som man kan tolka som negativt om sin diagnos. Om man fastnar i att tänka på den kommentaren så kan det vara bra att ta hjälp att komma ur grubblandet, så att inte kommentaren får lov att ta alltför mycket av ens livsutrymme.

Ibland säger folk klumpiga saker för att vara taskiga, men ibland är det istället så att de inte förstår att de sårar eller inte tänker sig för.Sådant går ofta att reda ut tillsammans med någon annan, en vuxen.

Hur får jag hjälp?

Om man själv är mobbad är det svårt att ta ansvar för att själv lösa situationen. Då behöver man nästan alltid ta hjälp av någon utifrån. Det kan vara skolans lärare eller kurator, någon från habiliteringen eller en förälder. Om man jobbar kan man ta hjälp av chefen eller facket.

Det är också viktigt att man börjar prata med någon i sin närhet om att man känner sig mobbad eller utanför. Det är vanligt att man inte berättar något, ens för sina föräldrar, eftersom många har en känsla av att man skäms för det. Men det är inget att skämmas för, för man har inte gjort något fel.

Ibland kan det kännas lättare att ta kontakt med någon via internet eller telefon, exempelvis ungdomsmottagningen, BRIS, eller andra organisationer som erbjuder sådant stöd. Berättar man för någon annan kan man få hjälp och råd kring hur mobbningen ska upphöra.

Hur kan jag hjälpa?

Om man ser någon bli mobbad kan man också kontakta någon annan som har ett större ansvar, exempelvis en rektor eller ledare. Den personen kan hjälpa till att reda i relationerna. Man kan också genom sitt eget beteende försöka göra livet lite mer behagligt för den som blir mobbad. Det kan handla om att säga hej, le, eller säga något positivt om personen.

En del med autism känner oerhört starkt för andra och blir därför otroligt illa berörda av att se andra mobbas. Då kan det vara lätt att känna med den mobbade med själ och hjärta och gå in med allt sitt engagemang. Det kan vara viktigt att komma ihåg att balansera sitt medkännande med andra så att man får utrymme för sig själv i sitt liv. Ingen tjänar på att man gör helt slut på all sin ork för att hjälpa någon annan. Ibland kan det också bli så att man tvingas acceptera att den som är mobbad inte vill ta emot ens hjälp.

Att bli klar med det man varit med om

Om man varit mobbad kan de upplevelserna följa med en senare i livet och påverka de livsbeslut man tar. Man kanske misstror andra, ser på sig själv med mobbarens ögon och tror att det mobbarna sagt eller gjort stämmer med ens personlighet.

Kanske blir man också nästan som allergisk mot nedsättande ord, och reagerar väldigt starkt även på sådant som egentligen inte var illa menat. Det är inte konstigt att våra svåra upplevelser präglar oss senare i livet.

Ibland kan man hjälpa sig själv genom att reflektera över sitt eget tänkande och försöka tänka lite annorlunda. Genom att till exempel se tillbaka på sitt mobbade jag med värme, och tänka att ”Tänk vad jag är stark som klarade av min skoltid så pass bra trots att jag hade så taskiga klasskamrater”. Man kan försöka byta den bild man kanske har av sig själv: från att se sig som en svag person till att se sig som en stark person. Men det är sådant som tar tid. Man får börja i små steg och ha stort tålamod med sig.

Ibland behöver man hjälp att komma vidare och få bli klar med det som varit, ibland kan man själv hjälpa sig att se sina styrkor. En del har nytta av självhjälpsböcker som handlar om att bygga självkänsla.