Minna om att plugga på högskola
"När jag försökte plugga första gången hade jag ingen tanke på att be om nån särskild anpassning. "
"Man kan lugnt säga att jag har en rejäl bunt högskolepoäng. Jag gillar verkligen att plugga på högskolan. Jag har läst teknik och är nästan färdig ingenjör. Det som är svårast för mig är dels grupparbeten och dels att lära mig något på föreläsningarna. Sen har jag rätt svårt att avsluta saker också, men jag vet inte om just det har med min Asperger att göra.
När jag försökte plugga första gången hade jag ingen tanke på att be om nån särskild anpassning. Jag trodde inte att min Asperger skulle påverka mitt pluggande. I början gick det bra, men jag märkte ju att jag fick slita betydligt mer än många andra. Sen hände det massa grejer i mitt liv som jag inte behöver gå in på här, men som gjorde att jag kom efter i pluggandet, och sedan var det nästan omöjligt att komma ikapp. Jag tog en paus på några år.
Nästa gång jag bestämde mig för att plugga hade jag nog mognat lite, och kanske landat lite mer i mig själv. Jag berättade på en gång i seminariegruppen att jag har Asperger. Då var den en som tipsade om att det fanns någon sorts samordnare på skolan som kunde hjälpa till.
Idag får jag sammanfattande föreläsningsanteckningar och har en annan student som hjälper mig att avsluta mina projekt. Det funkar helt okej. Vi har en annan i gruppen som har nåt krångel med hörseln, och han behöver att man skickar runt nån sorts mikrofon hela tiden. Han är minst lika besvärlig som jag är, har vi konstaterat tillsammans."