Att klara av sina uppgifter

Alla är olika och det är svårt att veta vilken sorts stöd man behöver. Att våga fråga om hjälp och stöd är viktigt för att man ska få rätt hjälp och stöd.

Styrkor och svårigheter

Eftersom personer med autism är så olika är det svårt att säga vad som är krångligt för alla och vad alla klarar av. Därför behöver man bli bra på att berätta vilka styrkor man har och vad man har svårt för. Om man får skoluppgifter eller arbetsuppgifter som man inte klarar av är det bättre att säga till på en gång än att låtsas som om man förstår. Be gärna om skriftliga instruktioner eller kom-ihåg-lappar.

Anpassningar i skola eller på arbetet

Många som har autism/asperger går i vanliga skolor och får vanliga jobb. Det är vanligt att man någon gång, under längre eller kortare tid, behöver särskilda anpassningar för att få skolan eller jobbet att funka.

Det finns personer, till exempel arbetsterapeuter, som jobbar med att hitta anpassningar för personer med autism, anpassningar som ska funka för varje enskild person. Ofta är det här lite av ett gemensamt detektivarbete. Personen som ska hjälpa en kan inte göra det om den inte känner till vilka behov man har. Samtidigt kan man själv ha svårt att beskriva sina behov om man inte vet vad som finns att välja på när det gäller olika sorters stöd. Det kan vara bra att inte ge upp, även om första försöket inte skulle bli riktigt som man hoppats.

Att orka

Nästan alla känner motgång inför att gå till sin dagliga sysselsättning emellanåt. Att ha en inkomst och en sysselsättning som alltid är rolig är få förunnat. Ibland gör ju också ens egen dagsform att det är svårare eller lättare att ta sig iväg till skolan eller jobbet, och då är det kanske egentligen inte själva sysselsättningen som är motig, utan snarare livet i stort.

Om tankarna på skolan eller jobbet börjar ta över, om det blir ångestladdat redan på söndagen för att man vet att det snart är måndag, eller om tankarna på arbetet gör att man har svårt att slappna av på sin lediga tid kan man dock behöva hjälp att fundera på om det är något som behöver förändras. Det gäller också om man har ständig känsla av att inte prestera tillräckligt, att utsättas för för höga krav eller om man känner stor frustration över sin skol- eller arbetssituation.

Ibland har omgivningen svårt att förstå hur mycket energi det tar att ha autism, och då kan de behöva få hjälp att förstå. Man kan behöva hjälp av habiliteringen att hitta de saker på jobbet eller i skolan som tar mycket energi och komma på sätt att kompensera eller bli av med dem.

Motivation

Att känna motivation för sitt arbete eller sina skoluppgifter är inte alltid självklart. Ibland sätter vi oss ner och hoppas på att lusten och motivationen ska infinna sig, men tyvärr är det ofta så att vi då kan få lov att vänta väldigt länge. Till exempel beskriver många författare att de inte alls har ett särskilt kreativt eller lustbetonat skrivande, utan att de strukturerar upp sin skrivtid ganska strängt och ser till att skriva på planlagd tid. Emellanåt är det mer lustbetonat och annars mer rutinmässigt.

Ibland kan man behöva hitta egna sätt att motivera sig, genom att belöna sig själv med en extra god middag eller någonting avslappnande efter att man gjort något som har känts motigt att göra.

Att slutföra projekt

Många med autism har svårt att avsluta det man påbörjat. Genom att skriva på post it-lappar vad som behöver utföras får man koll på vilka projekt man behöver ta tag i. Om man på ett papper ritar upp två kolumner där den första är ”Att göra” och den andra ”Klart” och flyttar post-it-lapparna från den ena till den andra kolumnen kan man själv se när man utfört något.

Det kan vara skönt för själen att tydligt se vad man klarat av att göra.

Att få ansvar

Ibland är det jättehärligt när man får ett förtroende att fixa något utöver det vanliga. Det kan vara att man får möjlighet att bli chef eller att man får ansvar för någon gruppuppgift i skolan. Man ska tillåta sig själv att bli glad över att ha blivit tillfrågad. Sen kan det vara bra att tänka till om det är något man verkligen tror att man själv kan klara av och kan må bra av. Därefter är det dags att ta ett beslut.

Glädjen över att ha fått frågan finns ju fortfarande kvar, oavsett om man bestämmer sig för att acceptera det utökade ansvaret eller inte.