Att fungera med andra

Många med autism tycker att skolarbete eller arbetsuppgifter är rätt okej, medan raster, skolutflykter eller after work-tillställningar däremot är något som är mer komplicerat.

Det kan vara bra att berätta för lärare eller chef om hur man känner. Kommer man inte med på fikan eller andra sociala aktiviteter kan folk tro att man är sur för något, eller att man tycker illa om dem. På en del arbetsplatser och skolor finns det dessutom en ”kultur” som säger att man inte ska gilla att plugga eller jobba - och om man gör det på rasterna tror andra att man gör det för att imponera på läraren eller chefen.

Det är förstås ganska larvigt att det är så, men för att klara sig ur sånt här så smidigt som möjligt kan det vara bra att ens lärare eller chef får veta. Det är inte nödvändigt att berätta om sin diagnos om man inte vill, det räcker med att säga att man tycker att det är jobbigt med fikapauser eller sociala aktiviteter.

Seriebild där tre personer småpratar och en förstår inte vad de andra pratar om.
Seriebild där tre personer småpratar och en förstår inte vad de andra pratar om. Illustration: Mim Sörensson Seriebild där en tjej som har autism tycker att det är svårt att förstå vad som sägs på fikarasten. Hon tänker: Fikarasten är hemsk. Jag förstår inte vad de säger. Är jag dum?

Berätta om diagnosen eller låta bli

Det finns inget rätt eller fel när det gäller om man ska berätta om sin diagnos eller inte. Det beror helt på hur bekväm man själv är i sin diagnos samt i vilken miljö man befinner sig i. En del beskriver att det är bland det bästa de har gjort att berätta, medan andra beskriver motsatsen.