Vilja vara själv

Det är vanligt att omgivningen blir väldigt oroliga när man inte vill ha kompisar. Ibland finns det fog för den oron och ibland inte.

Inget behov av kompisar

En del känner att de inte har så stort behov av kompisar, och att det är jobbigt när familjen tränger sig på och vill göra saker tillsammans med en. Kanske trivs man bäst för sig själv och med att få göra sådant som intresserar en själv.

Det kan vara jobbigt om ens familj tjatar om att man ska vara mer social, och kanske till och med försöker tvinga en till att vara med i olika sociala aktiviteter. Många föräldrar blir väldigt oroliga när deras barn inte har kompisar. De utgår ifrån att bara för att de själva trivs med att ha vänner så ska det gälla alla andra också.

Oroliga föräldrar kan behöva få stöd av någon utomstående för att orka med sin oro. Det kan de få inom habiliteringen i Region Stockholm.

Stöd till anhöriga på habilitering.se

Att ha det bra utan kompisar

Neurotypiska personer, NT-personer, det vill säga personer som inte har autism, utgår ofta ifrån att alla har samma behov som de har. De tycker att det är viktigt med vänner, och att sociala kontakter berikar ens liv. Och att man är djupt olycklig om man lever sitt liv för sig själv.

Så måste det förstås inte vara. En del personer tycker att livet är gott när man får vara för sig själv, ägna sig åt sitt eget liv och kanske lägga det mesta av sin fritid på något särskilt intresse man har. Kanske är man född till ”ensamvarg”, det vill säga att man helst vill vara själv, eller så har man blivit det under livets gång.

Det är inget fel med ett sådant liv, men det kan också vara bra att tänka på att en del sociala kontakter är viktiga att ha. Några anledningar till att ha sociala kontakter och vänner är:

1. Man har någon att kunna fråga om råd.
2. Det finns någon som vet hur man brukar vara, och kan märka skillnader och uppmärksamma om man mår dåligt psykisk eller har kroppslig sjukdom
3. Det finns någon som kan hjälpa en vidare om man råkar fastna i en tankebana.

Att välja bort kompisar för att man inte orkar eller vågar

En annan anledning till att inte vilja ha kompisar när man har autism är att man inte har någon energi kvar för att träffa andra. En annan anledning kan vara att man tidigare blivit lurad eller sårad av någon man trodde var en kompis, och därför är rädd för att även nya vänner ska behandla en illa.

Båda de här anledningarna till att välja ensamhet är något att oroa sig för, och något man kan behöva hjälp med att lösa.

Vänskap tar energi

Det är vanligt att vardagslivet tar väldigt mycket energi när man har autism. Sådant som inte tar så mycket energi för NT-personer får den med autism lägga massor av energi på. En del med autism har upptäckt diagnosen i samband med att man just sökt psykiatrisk hjälp på grund av utmattningsdepression. När man hamnat i ett sådant läge är det vanligt att man blir nästan som ”allergisk” mot krav och stress, det vill säga inte tål någon som helst krav eller stress. Eftersom kompisrelationer bygger på en ömsesidighet kan de upplevas som kravfyllda. Då blir det som att man egentligen är en social människa, men väljer bort vänskap eftersom man inte orkar.

Att vara ensam trots att man egentligen inte vill kan vara svårt. Förhoppningsvis ska man kunna få hjälp med att ta bort annat som stressar och upplevs kravfyllt i vardagen så att man åtminstone lite energi kvar för vänskap.

Personal inom habiliteringen eller en terapeut som arbetar med Kognitiv beteendeterapi (KBT) kan ibland hjälpa till att hitta sätt för att fördela sin energi på annat sätt. För det är också viktigt att orkar med sådant som man vet att man egentligen mår bra av och behöver.

Att vara rädd att bli sviken

Om man haft vänner som har svikit eller utnyttjat en på något sätt, kan man vara rädd för att hamna i samma läge igen. Det kan finnas flera olika anledningar till att en vänskap upphör. Ibland har man haft vänner som faktiskt inte är hyggliga, och ibland kan vänskapen upphöra på grund av att man missförstått varandra. Oavsett anledningen så brukar man känna sig rätt tilltufsad när man förlorat en vän och tid att sörja kan vara värdefull. Att straffa sig själv med att inte skaffa nya vänner är dock hårt.

När en vänskap har tagit slut kan det vara bra att gå igenom anledningen till det med någon utomstående som man känner förtroende för. Det kan gärna vara med någon som har som jobb att sortera i relationer av olika slag, exempelvis en psykolog eller kurator i habiliteringen. Förhoppningsvis kan man också komma fram till sådant som man kan tänka på inför nästa relation och som kan minska risken för att en liknande situation uppstår igen. Mänskliga relationer är svåra att förstå sig på, och en utomstående kan hjälpa till att visa på sådant som är jättesvårt att upptäcka själv.

Att välja sin kompis

En del med autism är väldigt fina lyssnare som verkar dra till sig människor som vill berätta om sina problem. Det kan vara oerhört jobbigt att ha en krets av vänner som hela tiden pratar om sitt och då mer suger ut energi än att de ger något tillbaka. Om man hamnat i en sådan situation är det naturligt att inte vilja träffa sina ”kompisar”. Man kan behöva känna till att vänskap bygger på att både ge och ta. Den ena ska inte bara finnas till för den andra.

Det kan vara svårt att se vilka som är genuina vänner och vilka som mer suger musten ur en. Frågor som man kan ställa sig själv är:

• Kan vi dela tankar och känslor som känns besvärliga men även ha roligt tillsammans ibland?
• Känner jag mig dränerad eller påfylld av energi efter att vi har pratat med varandra?
• Skulle min kompis lyssna på mig om jag hade något viktigt att berätta

Ibland behövs det hjälp av en utomstående för att sortera i vänskapsrelationer.