Kim, 24 år, om vänskap

"Jag verkar ha en förmåga att dra till mig folk som har det svårt. Det spelar ingen roll var jag är, på krogen, på tunnelbanan eller i väntrummet på väg in till min egen psykolog. Någon vill alltid anförtro sig. Ofta får jag förslag om att fortsätta träffas och jag vet inte hur många som sagt till mig att de uppskattar att få prata med mig och att jag är en så god lyssnare. När jag gick en kurs som handlade om socialt samspel så fick jag upp ögonen dels för att vänskap ska ge något för båda parter. Det har jag aldrig tänkt på förut. Sedan fick vi också rollspela och det blev tydligt för mig att min blick och mitt kroppsspråk liksom bjuder in till att ta kontakt. För att rädda mig själv har jag lärt mig nya sätt att bete mig, och det hjälper faktiskt. Sedan har jag fått hjälp av en jättebra psykolog med att sortera i mina vänskapsrelationer. Det var rätt svårt och rätt jobbigt, men nu har jag betydligt färre vänner, och de jag har kvar är sådana som faktiskt är genuint intresserade av att ha just mig i sin närhet."