Att vara ihop med någon

En del med autism/asperger har kärleksrelationer. Andra avstår. Vissa letar, men hittar inte en partner.

En del blir förälskade i någon som också har en diagnos inom autismspektrum, medan andra blir ihop med en person som inte har autism eller med någon som har någon annan diagnos. Flera med autism beskriver att de framför allt blir kära i en person, kön och ålder spelar ingen roll.

Eftersom det kan vara svårt för en person som inte har autism att förstå sig på någon med autism/asperger, kan det vara bra att berätta om sina behov och hur man fungerar.

Seriebild: Tjejen har skrivit en bruksanvisning över hur hon fungerar och hoppas att partnern vill göra detsamma.
I bland kan man önska sig en bruksanvisning för hur olika personer fungerar. Illustration: Mim Sörensson Seriebild med ett par där personen utan autism säger till personen med autism: Eftersom vi tycks ha svårt att förstå varandra har jag skrivit en bruksanvisning för hur jag fungerar.

Att vara ihop med någon, att ha en partner, kan medföra att man behöver göra en del val. Det brukar vara lättast om man kommer överens om en del saker som till exempel om man ska bo ihop, om man ska ha gemensam ekonomi, om man vill vara varandra trogna eller ha flera pågående relationer samtidigt.

Att vara någon trogen

Många förväntar sig att om man är ett par, har man inte andra partner samtidigt. Om man ska leva i en relation med någon där man samtidigt kan ha kärleks- eller sexrelation med andra, kan det vara bra att komma överens om vilka regler man ska ha så att man inte sårar varandra i onödan. Även om man bestämmer sig för ett en-partner-förhållande kan det vara bra att prata igenom hur man bemöter varandra på ett respektfullt sätt. Hur ställer du dig till att din partner har attraktiva kompisar av samma kön som du? Vad skulle du känna om din partner sover över hos dem ibland? Vad skulle din partner tycka om förhållandet var motsatt?

Det är inte alltid lätt med sådana här frågor. Om man tidigt i en relation skulle säga till den andra: ”Tycker du att vi ska ha flera partners eller ska vi nöja oss med varandra?”, är det lätt att den andra tar illa upp och får för sig att den inte duger eller är speciell för en. Det kan vara klokt att utgå ifrån att man ska vara sin partner trogen. Om man själv vet med sig att man inte vill ha ett förhållande med bara en person, kan det vara schyst att berätta det ganska tidigt. Då har den andra en chans att veta vad den ger sig in i, och att backa om den vill.

Känna svartsjuka

Ibland uppstår relationer där man har fullständig tillit för varandra, och det är nog skönt om man kan få det så. Ofta är tillit något som man utvecklar med tiden. Om någon istället känner svartsjuka, är det ofta jättejobbigt för alla inblandade.

Att vara misstänksam kan också väcka irritation hos den som blir misstänkt. Det är sällan uppskattat om man kontrollerar den andras mobil eller dator i smyg. Om man känner sig väldigt svartsjuk kan det vara bra att fundera över om svartsjukan verkligen är befogad eller om det ligger mer hos en själv. Ofta hänger svartsjuka och dålig självkänsla ihop. En kurator på en ungdomsmottagning kan hjälpa till att reda ut begreppen.

Relation med någon som har samma kön

Det är inte ovanligt att man någon gång har funderat på vilken sexuell läggning man har - ifall man är heterosexuell, homosexuell eller bisexuell. Ibland kan det sexuella preferenserna också förändras under livet.

Att ha en relation med någon som är av samma kön kan innebära en särskild utmaning. Man kan då behöva hantera en ibland fördomsfull omgivning, där andra ser heterosexualitet som något självklart och ofta tar för givet att man är heterosexuell.

Andras förväntningar kring vilket kön ens partner bör ha, kan göra att man känner sig annorlunda eller utanför. Det här är känslor som man ändå kan ha när man har diagnos inom autismspektrum, därför kan man som homo- eller bisexuell känna sig dubbelt utanför.

En del har föräldrar kan ha svårt att acceptera att deras barn väljer en partner av samma kön, medan andra inte tycker att det spelar någon roll.

Att flytta ihop

När man är tillsammans är det vanligt att man efter en tid vill flytta ihop. Det finns ingen lag som säger att man måsta ha varit ihop en viss tid innan man flyttar ihop, eller att man måste flytta ihop för att det har gått en viss tid. Det ska vara något som båda i relationen bestämmer sig för att de vill göra. Eftersom det är en ganska stor process med en flytt, brukar det vara bra att ha sett att relationen håller i såväl medgångar som motgångar.

Innan man flyttar ihop kan det vara bra att komma överens om hur man ska fördela alla kostnader. Förutom kostnaden för boendet kan man behöva prata igenom hur man ska göra med kostnaderna för mat, el, hemförsäkring, internet och telefon och annat.

Att leva med någon

En relation ska bygga på ömsesidighet, respekt och värme för varandra. Samtidigt handlar en relation om att man kan behöva kompromissa, ta hänsyn till partnerns behov och ibland göra sådant som inte står överst på ens önskelista. Det här är svårt, kanske särskilt om man har autism.

Att kompromissa, att tänka sig in i andras situation och anpassa sig till det utan att göra våld på sig själv kräver fingertoppskänsla. Många med autism saknar den fingertoppskänslan och då kan man behöva hjälp att fundera över vad som är rimligt och vad som är orimligt. En närstående som man litar på eller en kurator eller psykolog inom habiliteringen kan vara någon att prata om sådant här med.

Vill man få hjälp med sin relation kan man också vända sig till kommunens eller kyrkans parrådgivning.

Ta hand om hemmet

Hushållsarbete är en annan lite tråkig men nödvändig del att förhålla sig till. I en del relationer går det snabbt att fördela hushållsarbete och ansvar i hemmet, medan det i andra är krångligare att hitta en jämlikhet när det gäller sådant.

Om man redan tidigt i relationen börjar störa sig, är det bra att ta upp så fort som möjligt och försöka hitta ett system för hur man ska fördela sysslorna. Eftersom många med autism har svårt att planera och organisera och dessutom blir väldigt trötta av hushållsarbete, kan det här området vara besvärligt. Är man ihop med en person som inte har autism/asperger kan det vara svårt för den att förstå. Man kanske kan behöva hjälp från habiliteringens arbetsterapeut för att kunna förklara för sin partner och hitta en rimlig fördelning av hushållsarbetet.

Egen tid

När man lever med någon är det ofta svårt att hitta tid för sig själv. Många med autism har ett stort behov av att få tillbringa tid med sig själv och kan behöva extra mycket tid för energipåfyllnad och återhämtning. Det kan ibland vara svårt för en partner att förstå. Partnern kan lägga det på sig själv, och uppleva att den blir bortvald. Det är viktigt att kunna prata om de här sakerna tillsammans med sin partner. Det är bra att göra det när man inte är upprörd.

Om man har extra stort behov av egen tid kanske man kan kompensera det med att vara extra uppmärksam mot sin partner när man väl tillbringar tid tillsammans. Man kan till exempel laga den mat man vet att partnern gillar eller berättar för sin partner när den gör något man uppskattar.

Vara särbo

En del väljer att leva som särbor i stället för att bo tillsammans. Med särbo menar man att man har en partner, men att man har skilda boenden. Det kan vara en lösning som fungerar alldeles utmärkt.

En nackdel med att vara särbo är att det kostar mer att ha två hushåll än ett. Fördelarna är personliga, men att få ha sitt hem i det skick man önskar och kunna bestämma mer över sin fritid är två tänkbara fördelar.

Informationsansvarig: Are Mellblom

Fotograf/Illustratör: Mim Sörensson