Intressen och fritidsaktiviteter

En del personer tror att alla med autism/asperger har specialintressen som man ägnar i princip all sin tid åt. Så behöver det inte alls vara.

Ganska många med autism tycker att det är svårt att hinna med sådant som fritidssysslor, oavsett man har ett specialintresse eller inte.

Specialintressen

Precis som de flesta andra tillbringar många unga med autism/asperger mycket tid framför datorn. Det betyder inte att man har ett specialintresse, även om äldre generationer kan tro det. För att något ska vara ett specialintresse behöver det vara ett väldigt ”smalt” intresse och ta upp väldigt mycket av ens tankeverksamhet. Exempel på specialintressen är fotbollstabeller eller tågtider. Exempel på specialintressen som inte omgivningen brukar lägga märke till som ett specialintresse är om man själv sportar eller om man följer serier på TV. Det är rätt vanligt att unga personer med autism lägger ner väldigt mycket tid på att lära sig om sociala relationer, till exempel genom att titta på dokusåpor.

En del som har specialintressen tycker själva att det är ganska jobbigt. Man gillar sitt intresse men störs av att det är just så smalt så att det är svårt att hitta någon att dela intresset med. Som sjuttonårig tjej med specialintresse vandringskängor är det antagligen svårt att hitta någon med samma intresse och dessutom lätt att bli betraktad som lite udda.

Svårt att hinna med

Ganska många med autism/asperger brukar tycka att det är svårt att få tillräckligt med tid att hålla på med sånt som man vill på fritiden, oavsett om man råkar ha ett specialintresse eller inte. Eftersom vardagssysslor tar så mycket energi kan det nog också vara så att de flesta med autism som har eget boende får lägga mycket tid på vardagsbestyr.

Svårt för fri tid

Många med autism tycker att det är svårt med ostrukturerad tid. Man vet inte riktigt vad man ska hitta på. Kanske påbörjar man något för att sedan lämna det och börja med något annat. Det blir kanske så svårt att prioritera så att tiden mest går åt till att tänka på vad man ska göra.

Skoltidens håltimmar och raster beskrivs av många som jättejobbiga, medan lektionerna med ett tydligt upplägg var betydligt enklare. Att vänta kan vara svårt för många med autism. Att ha planer för vad man ska göra när man har fri tid brukar göra det enklare för många.

Sociala aktiviteter

Det är inte alltid man orkar vara social på sin fritid. Kanske vill man för det mesta vara för sig själv. Om man ändå vill vara social utan att låta det ta alltför mycket ork kan det funka att försöka hitta på saker att göra där man gör något strukturerat tillsammans med andra. Diskussionsgrupper med fasta teman, att gympa eller jogga tillsammans med andra eller att gå någon kurs på ett studieförbund är sociala aktiviteter som brukar kräva lite mindre av social talang än att bara träffas och hänga utan något speciellt syfte.

Seriebildom att prata en i taget
Seriebild om att prata en i taget. Illustration: Mim Sörensson Seriebild där tre vänner pratar. Två av dem pratar i mun på varandra och personen med autism säger: Stopp, stopp. Ni vet vad vi kommit överens om. En i taget, annars tappar jag tråden.

Informationsansvarig: Are Mellblom

Fotograf/Illustratör: Mim Sörensson