Sanna, 23 år, om att må dåligt psykiskt

"Jag vet inte hur länge jag varit deprimerad. Kanske alltid. Vet inte om man kan födas med depression, men om man kan det så har nog jag det. Det knäppa är att jag trott att alla har det likadant. Jag trodde liksom att det bara var jag som inte ansträngde mig tillräckligt för att ta tillvara på livets glädjeämnen. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att jag ser sur eller grinig eller oengagerad ut. När jag gick i tvåan på gymnasiet gick det för långt och det hände grejer som var allvarliga. Jag fick bra hjälp av BUP då, och fick för första gången höra att det fanns ett namn på mitt sätt att vara. Ja, egentligen två namn: Jag fick både min Aspergerdiagnos och min depression konstaterad då. Nu medicinerar jag mot depressionen. Det var jobbigt att hitta rätt dos, men jag kan lova att det är värt det. Jag har fått en bra tjej som jag går och pratar med som hjälper mig med avslappning och med att se meningen i tillvaron. Det känns nästan skamligt bra att få ha det så här i livet."