- Vardagslivet
- Intressen och fritid
- Skola och arbete
- Samhällets stöd
- Kompisar och familj
- Kärlek och sex
- Att må dåligt
- Livsområden
- Att må dåligt
- Befintlig sida: Känna oro och ångest
Känna oro och ångest
Att man känner oro och ångest ibland är en naturlig del av livet och något vi alla får acceptera. Men när ångest och oro tar över och hindrar en från att leva ett vanligt vardagsliv, kan man behöva hjälp att komma vidare.
Att få papper på vad man har svårt för
Många med autism har läst sina utredningar och gjort en bild av sin diagnos utifrån det som står där. Utredningar är sällan rolig läsning och brukar bestå av problem, problem, svårigheter, svårigheter, begränsade förmågor och sedan lite mer svårigheter. När man genomgår en utredning så är det ju ofta på grund av just svårigheter, och inte för att man har sånt himla flyt, men det kan kännas jobbigt att få nedpräntat alla sina brister på ett papper som man läser.
Oro för social förmåga
Många oroar sig för att vara jättedåliga på socialt samspel, för att göra bort sig och säga fel sak vid fel tillfälle. Oro kan också gälla att hamna i oförutsedda situationer som man inte kan reda ut. Eller så handlar oron över att man rent praktiskt inte får ordning på sitt hem och sin ekonomi, och att man inte har en aning om var man ska börja. Kanske är det en kombination av hela alltihopa, och ibland är det helt andra saker man oroar sig för.
När det gäller den sociala oron är det ofta så att den som oroar sig mest är den som gör bort sig minst. Många med autism har väldigt låg tilltro till sin sociala förmåga, och är betydligt mer socialt begåvade än vad man själv tror. Många lite äldre personer med diagnos har också lärt sig vad som är deras största svårigheter socialt och hittat sätt att hantera dessa.
Om man vet att man ofta hänger upp sig på detaljer som andra gör fel, har man kanske utvecklat sätt att tänka för att hindra sig själv från att uttrycka detta högt. Om man vet att man ofta avbryter i samtal, har man hittat sätt att hålla kvar en tanke tills det blir ens tur att säga något. Vet man att många människor samtidigt gör en stressad, kan man välja ett jobb utifrån det och hitta strategier för hur man ska göra när man befinner sig i större folksamlingar.
Oro för oförutsedda händelser
Oro för oförutsedda händelser hanterar en del med att så ofta det går ha en mental nödutgång. Det betyder att man innan en situation tänker hur man ska göra om något svårlöst sker. Man kan till exempel göra upp med någon att man får ringa honom eller henne om det kör ihop sig. Kanske har man en tankeövning som gör att man kan stressa ner, samla tankarna och därmed se situationen klarare.
Ibland kan det räcka en bit på vägen om man sänker kraven på sig själv, till exempel tänka att ”blir det för svårt, är det okej att jag går hem” eller ”jag måste inte se hela bion/stanna hela mötet/vara kvar sist på festen”.
Oro för vardagslivet
Att inte få ordning på sitt hem eller sin ekonomi är något som oftast känns jobbigt. För att få till en fungerande tillvaro behöver man både ha ett boende och ha viss ordning på det. Om den ordningen inte finns är det svårt att koncentrera sig på andra delar av livet. Det är naturligt att oroa sig om man inte har ordning på sin vardag.
Många tycker att det är oerhört pinsamt att prata om det här. Att erkänna för sig själv och andra att man inte får till sin vardag, fastän man är vuxen. Då kan det vara bra att veta att det här är jättevanligt, både när man har autism och när man har ADHD. För att ha koll på sitt hem krävs att man har goda så kallade verkställande förmågor, vilket man sällan har om man har autism. Då behöver man få hjälp att hitta sätt att kompensera det. Det är något en arbetsterapeut kan hjälpa till med, och ibland även boendestödjare om de har den kompetensen.
Tvång
En del med autism/asperger har mycket rutiner. Periodvis kan dessa förvandlas till ritualer som kräver att utföras på ett sätt som man inte själv känner kontroll över. Om personen upplever sig bunden till de egna rutinerna på ett sätt som känns orimligt eller besvärligt, och inte kan få bukt med dem, börjar det likna en tvångshandling.
När man själv inte kan kontrollera sina tankar utan känner sig "tvingad" att utföra vissa handlingar lider man av tvångssyndrom. Tvångssyndrom är på sätt och vis normala beteenden som man tappat kontrollen över.
Det kan vara svårt att veta vad som är detaljfokusering eller bara svårt med tidsuppfattning och vad som är riktigt tvångssyndrom. Att inte kunna avsluta något för att man inte vet när det är klart är inte samma sak som att ha tvångsmässigt upphakning och därmed tvingas göra något gång på gång eller under orimligt lång tid.
Ta hjälp
Man kan behöva ta hjälp om man har fobier, ständig oro, panikattacker eller tvång. Ångest och oro som blir väldigt hindrande kan psykiatrin hjälpa till med. Det gäller även tvångshandlingar som styr ens liv och hindrar en i vardagen. Att få en uppfattning om vad som är ”lagom” är något som habiliteringen kan hjälpa till att reda ut.
Det finns också privata psykiatriska mottagningar som man kan vända sig till. De landstingsanslutna psykiatriska mottagningar kostar som ett vanligt vårdbesök, medan de privata kostar ofta mycket mer och det får man betala själv.