Startsida >> Kompisar och familj >> Familj >> Föräldrareaktioner

Readspeaker

Föräldrareaktioner

Föräldrareaktioner

Här beskriver vi lite skämtsamt och överdrivet olika föräldrareaktioner. Självklart finns det många andra typer föräldrareaktioner än dessa.

 

Föräldratyp 1

"Förnekaren" 

En del föräldrar förnekar diagnosen så länge de kan. Du kanske säger att ”– Jo, men det här stämmer, jag har faktiskt Asperger, jag känner igen mig i den här diagnosen”. Trots det kämpar den här föräldern ändå emot vill göra om utredningen, hävdar med bestämdhet att ”Så där jobbigt är det för alla, då och då”. Denna förälder vill absolut inte att diagnosen nämns i något sammanhang.

Föräldratyp 2

"Jag känner inte igen mig i något"

Några föräldrar är rätt egna själva. Många ungdomar med Asperger berättar att de känner igen sin Asperger i sin förälder, men att de aldrig skulle våga säga det direkt till föräldern. Den här föräldern pratar om ”vi och dom”, och menar då ”vi utan Asperger” och ”dom med Asperger”. Det är i princip lönlöst att försöka prata med den här föräldern om att man faktiskt har gemensamma drag sig emellan - föräldern kommer troligen ändå aldrig att ändra sig. Ibland blir den här föräldern väldigt hård och bestämd och nästan lite opåverkbar i sin idé om uppfostran. Som barn till en sådan förälder kan du behöva stöttning från till exempel habiliteringen eller en skolkurator.

Föräldratyp 3

"Det här ska vi bota" 

En annan vanlig reaktion hos föräldrar är att Asperger ska växa bort, och med denna förälders hjälp ska det växa bort riktigt snabbt. Den föräldern läser på om alternativbehandlingar som kan handla om allt ifrån kostförändringar till tryckkammarbehandlingar och samspelsövningar. En del av de här föräldrarna tror att om du bara utsätts för det du har svårast för tillräckligt mycket, kommer du att lära dig. Därför vill hen att du ska utsätta dig mycket för just det som är jobbigast för dig. Den här föräldern kan behöva hjälp att förstå att du behöver balans mellan utmaning och vila för att orka med. Ibland är det svårt att nå fram och då kan habiliteringen kanske vara till hjälp.

Föräldratyp 4

"Det här ska vi ha ett möte om" 

En del föräldrar tror att om man har tillräckligt många möten så kommer allt att ordna sig. Den här föräldern fixar möten med skolan, med LSS-handläggaren, med habiliteringen, med BUP/psykiatrin, med en arbetsterapeut här och en sjukgymnast där. Som ungdom blir du ibland medsläpad på dessa möten utan att riktigt förstå vad de är till för. Ibland blir den här typen av förälder ett riktigt ”paragrafproffs” och sätter sig in i juridiska termer och beslut - allt för att se till att du får det han eller hon har rätt till (vare sig du vill ha det eller inte).

Föräldratyp 5

"Det här gör vi ett schema för"

Den här föräldern accepterar diagnosen rakt av och blir snabbt exalterad över alla möjligheter till hjälpmedel som finns. Plötsligt fylls ert hem av diverse scheman och checklistor. Det kommer bruna postpaket med hjälpmedel som pipande klockor och strukturerade mobiltelefoner, när allt du egentligen vill ha är en iPhone. Denna ”schemaförälder” förstår inte att du inte vill visa upp dina scheman för dina kompisar och att du inte vill ha ett hem som fullständigt genomplanerat.

Föräldratyp 6

 "Om du bara accepterar diagnosen blir det bra" 

Den här föräldern har ofta haft det lite svårt att acceptera diagnosen själv, men har skött sin tveksamhet snyggt. Hen har läst ett par böcker av personer med egen diagnos, varit på några föreläsningar med personer med egen diagnos och är nu övertygad. Och inte bara övertygad, utan är som frälst. Du själv kanske inte tycker att det här med diagnos är något att orda om, men den här föräldern vill att det ska ordas om, att det ska pratas om det - hela tiden! Föräldern anmäler dig till träffgrupper, lägger fram böcker om diagnosen som du ska råka se och av en händelse bli intresserad av. Föräldern nämner i förbifarten vid frukosten att det finns en bra webbsida med information om diagnosen, allt i förhoppningen om att du plötsligt ska ställa dig upp och utbrista:” Jag har Asperger, och jag är stolt över det!”

Share/Save

Vilken föräldratyp har du?