Startsida >> Att må dåligt >> Rädsla eller fobier

Readspeaker

Rädsla eller fobier

Rädsla eller fobier

Många med Asperger kan känna rädsla och starkt obehag för saker. Det är något som kan bli bättre om man har en strategi man kan använda. En fobi är något alla kan ha, oavsett om man har diagnosen Asperger eller inte.

Ibland kan det vara svårt att veta vad som är en fobi och vad som inte är det. Ibland kan det vara en fobi och ibland är det något annat. Det kan vara bra att fundera på vad rädslorna egentligen beror på så att man inte får behandling för något som faktiskt inte är en fobi utan som i själva verket beror på ens Aspergerdiagnos.

En ”nödutgång” kan hjälpa

Ibland händer det att man är rädd för vissa situationer, men att det inte är en typisk fobi. Det kan bero på att rädslan grundar sig i att inte veta vad man ska göra om något inte blir som man har tänkt sig. Många med Asperger har svårt med flexibiliteten. Då kan det låsa sig i tänkandet när något oförutsett inträffar. I sådana lägen är det inte säkert att man ska försöka bli fri från sin rädsla genom vanlig fobiträning. Istället kan man behöva få hjälp av någon att komma på en ”plan B”, eller en vad man skulle kunna kalla för en ”Nödutgång”.

Exempel:
Melina, 18 år, är jätterädd för att åka buss själv. Familjen bor lite avsides så rädslan för bussåkandet gör att det blir svårt för Melina att ta sig ut på självständiga aktiviteter. Hon har tränat på bussåkande med några behandlare, men det har inte hjälpt. Melina själv säger att det inte är några som helst problem att träna när de är med, det är ju när hon är ensam som det blir jobbigt. När man luskar lite i Melinas rädsla visar det sig att hon är rädd för vad hon ska göra om någon hon inte känner, eller som hon inte känner igen vill prata med henne på bussen. Melina har svårt att känna igen ansikten, och tycker att kallprat är jättejobbigt. På en buss kan man ju inte gärna resa sig och gå därifrån.

Genom ett par rejäla synliga hörlurar och en mobil laddad med musik kan Melina gå på bussen utan att riskera att behöva prata. När hon och hennes behandlare hittar orsaken till Melinas rädsla tränar de istället på hur Melina kan se ut för att inte bjuda in till samtal. Hon ska redan när hon kliver på bussen sätta på sig hörlurarna och dra igång musiken. Hon ska inte titta folk i ögonen och le. Om någon är envis med att vilja småprata får Melina en plan B. Då ska hon gå av vid nästa hållplats och ringa sin morfar som bor i närheten och som lovar att hämta upp henne med bil, oavsett tid på dygnet.

Man undviker jobbiga situationer

Ibland kan det också vara så att situationer som man undviker när man har Asperger är sådana som man vet tar oerhört mycket energi. Det kan vara just kollektivtrafik, som i exemplet ovanför. Det kan också vara sådant som köpcenter, badständer, biografer eller andra situationer där man utsätts för många människor eller för mycket intryck.

Har man Asperger är det vanligt att man uppfattar olika sinnesintryck starkare än andra, exempelvis ljud, vilket kan väcka stort obehag och att man därför utvecklar en rädsla för situationen och undviker den.

Många personer utan Asperger har jättesvårt att förstå hur mycket energi det kan ta för någon med Asperger att vistas i vardagliga situationer. Därför blir många med Asperger bemötta med ett ”Men, det är väl inte så farligt” eller ”Ryck upp dig nu och bit ihop”. Men om det bara hade varit att rycka upp sig eller bita ihop hade man antagligen redan gjort det, för länge sedan.

Seriebild med tjej som omges av maskerade människor och känner sig illa till mods.

Share/Save
Läs mer

1177.se:

Fobier

Social fobi